Väntan

Det är otroligt hur mycket man måste vänta hela tiden.
Går nog inte en dag utan väntan.
Som tex för mig denna dag.

En tripp till en veterinär med en undersökning som varade max 25 min men med en väntan som varade i strax över 2 timmar ?!?! Denna väntan bestod av att vi först skulle registrera vårt besök och sen för att kunna åka hem. Japp det var kö för att kunna betala..... SJUKT!

En tur till affären och självklart var det kö i kassan, tog dock bara ca 5 min tills det var min tur så det var ju ingen fara men ändå. Väntan..

Laga mat krävs att du väntar. Väntar på att maten ska bli klar i ugnen, på spisen eller i micron.

Hur som, för att gå tillbaka till vetten så fick jag syn på en annan som oxå väntade (fanns självklart massor som väntade men just denna fångade min blick).
En mörk kille som först satt helt lugnt och stilla och snällt väntade på sin tur.
Efter ett tag ( en timme) började denna fantastiska skönhet att röra på sig. Han gick upp, gick några steg och tittade sig omkring. Stod där en stund för sen gå och sätta sig en stund på samma plats. Hans blick började vandra fram och tillbaka. Han studerade de personerna som satt närmast och efter att ha gjort detta reste han på sig igen. Gick bort en bit för att sen bli stående där en stund. Gick sen och satte sig igen. Tyst och stilla.
Jag funderade på när han skulle "bryra ihop" och såga denna långa väntan.
Men det tog ytterligare några minuter tills helvetet bröts ur.
Det vart ett jäkla gnäll och skrik och jag trodde nästan att de skulle ropa upp hans namn bara för att slippa höra honom.
Men inget hände och killen lugnade ner sig.
Efter ett tag sov han så sött på sin plats och precis när han verkade ha kommit in en skön dröm hördes det:
Buster med matte .......... , välkommen fram.
Den svarta skönheten vaknade ur sin dröm med ryck och fick sen gå iväg med sin matte in till vetten.
Undrar om det var ett trevligt besök eller om det vart ett sånt besök där de får "men för livet" ifrån....
-Hoppas alla förstod att det var en hund jag menade-

Är otroligt hur de flesta i väntrummet började röra på sig efter att just en timme hade gått. Var precis som att en timme fick räcka, sen började krypa i kroppen.
Men varför just en timme???
Varför inte en ½ timme, eller en kvart?

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0