Vår vardag

Dagen är inte slut än men ändå är det en hård dag.
Det började i morse då vi tog vår sedvanliga runda i skogen, jag och alla 4 vovvarna.
Jag går i mina egna tankar när jag rätt som de e råkar titta upp och se en man med en hund där på stigen!
Smått chockad över att möta någon DÄR och vid den tidpunkten börjar jag ropa in alla hundarna.
Självklart var de mer intresserade av att hälsa på mannens snygga hane som var med och han var ju inte sämre han.
Vi inser båda två att det inte är någon fara och hans fina hund får snällt hälsa på alla mina tjejer.
Först var Scruffy som hälsade så pass att svansen nästan föll av :) .
Sen var det Pandas tur och även hon vart lite betuttad i honom.
Ronja var lite svårare att charma men även hon trillade dit.
Notera nu att alla tre tjejerna hälsar fint och sansat.
Sen kommer mini ( Bianca) fram och ska ha sin del av "kakan" .
Hon, knappt en liter mjölks storlek, går fram med bestämda steg för att sen genast vända sig om och köra upp hela "heligheten" i ansiktet på honom.
De andra står med öppna munnar och bara tittar förskräckt på henne.
Scruffy hoppar på mig och undrar om man verkligen får göra så..... 
Panda som är den som bestämmer av dem, går fort fram till Scruffy och säger åt henne att detta är barnförbjudet och att hon ska hålla för ögonen.
Stackars Scruffy står där och håller för ögonen medan Ronja sitter i min famn och låter som helt hus.
Det är ju hennes Bianca och ingen rör henne utan att Ronja är med!!!

Den stackars hanen faller självklart för Bianca och nosen sitter sen fast i hennes bak.
Bianca visar ingen skam utan står där nöjt och visar upp sig.
Matte rodnar självklart över denna hädelse och förklarar snällt att hunden inte varit i våra ägor så länge så detta beteende beror inte på "sådan matte sådan hund".....
Mannen skrattar och vi står kvar och pratar en stund.
Under hela denna stunden står Bianca och "fläker upp sig" för hanen som nöjt slickar sig runt munnen........
Vi skills åt och Bianca viftar snyftandes med rosa näsduken efter sin nyfunna "man". Hon gnällde över att det var mannen i hennes liv och jag drog dem ifrån varandra.... Det var verkligen kärlek...

Hon vart lite deppig och en tår föll. Men det vart snabbt bättre när hon sen såg en annan hane vid andra turen som vi gick. Otroligt hur fort hundar kan ändra sig......


Det får räcka för stunden....